Jan
23
En av Sveriges mest kontroversiella och bästa komiker kommer snart till Lund, Magnus Betnér!
Man får tycka vad man vill om Magnus Betnér men han gör en jävla bra liveakt och är värt att kolla på. Den 10 februari är Betnér i Lund och för 265 riksdaler är han din.
Om man spolar 5.50 min in på filmen så pratar han om något som skulle kunna vara ett kvart i tre knull en torsdagkväll i Lund.
Jan
22
Vinden sliter obarmhärtigt i träden vars gråa grenar slår hårt mot husväggen. De halvt förmultnade löven är för tunga för att vinden ska orka ta tag i dom där dom ligger på marken. De påminner mer och mer om en gyttja i regnet.
Nej, inspirationen tar sig allt en tör i den lätt gråa, skånska vintern. Därför tänkte jag att fem stjärnor kunde lysa upp himlen för er. Jag pratar inte om vilka stjärnor som helst, utan de kanske mest lysande under föregående år. Skivor jag absolut tycker att ni ska lyssna på kanske när ni beger er till jobbet/skolan, ut på dejt eller vilket annat upptåg som helst.
Jag tar inte gift på det, men jag tror Art Slave är en debutskiva. Amalias debutskiva. Jag tror hon har gått under ett annat artisnamn tidigare nämligen. Jag hoppas innerligt att det kommer komma fler, skivor alltså. Den här skivan från tidiga 2011 är helt unik i sitt slag. En galen fusion av electro och funk med en slutprodukt som gör att man har svårt i sitta still i stolen. Den känns gammalmodigt nytänkande men inslag från många deciennier sedan blandat med moderna delar. Det är jättevackert.
Jag tror ni alla har hört Safari Disco Club med Yelle. Det ni kanske inte hört är resten av skivan med samma namn som spåret. Det finns många superlativ som beskriver den bra men jag tänker inte välja ett sådant utan tänker försiktigt kalla skivan ”MAGISK” (eftersom det är läge att vara lite diplomatiskt). Även här bjuds lite funkiga inslag i denna discofyllda skiva. Sitta still? Det är inte ens att tänka på!
Årets bästa låt (troligast) heter Lies och hittas lättast på skivan Native To av Is Tropical! För att den ska komma till sin rätt bör ni lyssna på den med riktigt tung bas. Jag kan knappt tänka mig vad den skulle göra för en klubb om den spelades. Jag skulle i alla fall gå i taket, det är något som är säkert. Ni kan ju lyssna på resten av låtarna också.
En skiva som jag tycker är bra rakt igenom är The Modern Glitch av The Wombats. Dom har vuxit sedan sin debutskiva och det här är en bra skiva. Ja, det är en nivå kvar till yttersta toppen men de har kommit en lång väg! Lyssna på Our Perfect Disease för att inse deras fulla potential.
Jag ska göra en fuling. Den här artisten har faktiskt släppt en skiva 2011, Irony, tyvärr har jag inte lyssnat på den överhuvudtaget. Debutskivan kom 2010 och heter Perfect Blue. Artisten heter Sungha Jung och är en sydkoreansk pojke, född 1996! Det i sig är kanske inte så konstigt, men vad den grabben hunnit med och hans talang är. Första gången han dyker upp på Youtube är han typ 4 år gammal och redan makalös! Han är en riktig Youtube-stjärna! Ni måste kolla själv för att förstå hur bra den här lille mannen är!
Det finns väldigt många videos av samma typ så surfa runt i hans kanal och kolla. LÄTT värt!
Låt dessa stjärnor lysa upp er vardag och när ni har det som jobbigast kan ni trösta er med att jag har lyssnat genom jag vet inte hur många skitskivor för att hitta dessa. God fortsättning! (Enligt P4 Stockholm får man säga det enda tills påsk)
Jan
19
En arg man med långt, svart stipigt hår. Han slänger stenhårt med huvudet, så hårt att de hjärnceller som finns kvar inte har en chans att överleva. Han headbangar! Han är arg, jätte arg. Typ som en tonårstjej. Men för att förstå hela omfattningen om vad det innebär att vara hårdrockare bör ni kolla in bröderna hårdrock nedan!
2011 kom och gick. Det gick ungefär lika fort som de flesta år brukar göra. Amy Winhouses’ medlemskap i klubb-27 gjorde varken till eller från. En död som däremot inte gick omärkt förbi var REMs. Gruppen som varit verksam sedan 1980 (!) är nu ett minne blott, något som tåls att sörjas.
Jag tror de flesta rockare är överens om en sak: 2011 var Foo Fighters år. Även om många, kanske till och med de flesta, vet vilka Foo Fighters är får man nog ändå säga att de fick ett andra genombrott i och med Wasting Light (som ni kan läsa mer om här).
En annan stor händelse var den gemensamma kollaborationen mellan Lou Reed och Metallica. Ett skivsläpp som många, inklusive jag själv, hade stora förhoppningar på. Nu är det ju så att Metallicas supporterskara är en av de svåraste att tillfredsställa vilket också gjorde sig påminnt när Lulu släpptes. Även om diversiteten var stor kan man väl säga att det blev mer ris än ros. Ganska mycket ris faktiskt, typ ett par risfält eller så. Dock får man ändå ge credd till Metallica som lite bröt sig ur den mainstream-fåra man färdats i de senaste åren.
Det har även hänt en del på den svenska rockscenen. Det onekligen största är In Flames skiva Sounds of a Playground Fading som kom i mitten på juni. Det är gruppens tionde studioalbum och ett av de bättre! Jag tycker ni ska kolla in bubblar-låten Fear is the Weakness!
Tidigare i år när jag surfade runt lite på nätet hittade jag en lista på intressanta skivsläpp under 2011 och gissa om jag blev förvånad när jag såg The Poodles rätt högt upp. ”The Poodles? Vad i hela …?” Som motivering stod det någonting i stil med ”The Poodles har kommit en lång bit sen de började och har tagit steget från glammrockare …” Va? Det känns om frontmannen Jakob Samuel är glammrock personifierad. Jag gav dock skivan en chans och vad händer? Performocracy, som skivan heter, är typ rätt bra. The Poodles är dock inte ”riktiga” hårdrockare (kan vara bra att veta), något som låten ”Bring back the night” är ett bevis på. Jag menar, är man hårdrockare är allt nattsvart och man behöver verkligen inte ”bring it back”. Det är alltid svart hos hårdrockare! Det skall även sägas att man som poserande hårdrockare tappar trovärdighet om man på något vis använder sig av ord som ”kingdom” i sina texter. Dock tycker jag ni ska lyssna på ”I believe in you” som är riktigt bra!
Den svenska rockscenens svarta får, Takida, har även de släppt nytt: The burning heart. Den ledsna exkamphunds-image som man projecerar verkar ju fungera. Även om jag i princip aldrig hört någon säga ett gott ord om Takida gick den nya skivan rakt upp på första platsen på svenska albumlistan för att på mindre än 14 dagar sälja guld. Rock on!
Den globala motsvarigheten Nickleback har även dom gett oss nytt material. Liksom för Takida har det gått bra för Nickleback. De har redan nått en andraplats på Billboards albumlista. Men det har också hänt annat mindre kul för Nickleback under 2011. Nickelback skulle vara (och blev det också tillslut) mellanakt i en amerikansk fotbollsmatch i Detroit men 20 000 personer skrev på en begäran att få byta ut bandet. I begäran stod det bland annat:
Does anyone even like Nickelback? Is this some sort of ploy to get people to leave their seats during half-time to spend money on alcoholic beverages and concessions?
”This is completely unfair to those of us who purchased tickets to the game. At least the people watching at home can mute their TVs.”
Ja, det är sjukt elakt men också lite komiskt. Jag hoppas det går superbra för Nickelback även i framtiden, för faktum är: Nickelback skördar framgångar.
Några snabba puckar:
Avslutningsvis vill jag bara uppmana er att hålla ett öga öppet. Varför? Enligt Ozzy ska Black Sabbath återförernas. Om det inte blir fett blir ingenting fett!
Jan
18
Nya år innebär alltid nya utmaningar och möjligheter, så även på SSK-bloggen. För 2012 har vi här på bloggen ny redaktör, Emma Wiklund. Från redaktionens håll tänkte vi ta pulsen på den nya kaptenen och kanske få en glimt av vad det nya året har att erbjuda.
Vad tror du om det nya året?
- Jag tror det kommer bli ett alldeles underbart år.
Jaså, hur kommer det sig?
- För att jag kommer vara redaktör på bästa bloggen. Det är för övrigt en jättedryg fråga att ställa.
Okej … Vilken är din favorittidning?
- DN
Varför då?
- Jag vet inte, faktiskt. Väljer jag att läsa en tidning är det den, mest för upplägget på hemsidan och att den känns trovärdig.
Du har inte fått stora journalistpriset va? Reflektioner?
- ”Dom största förmågorna utvecklas sent” som en vis man en gång sa.
Bortsett från Sydskånska Nationen, vilken nation i Lund kommer du hänga mest på i vår?
- Malmös
Jaha, finns det någon speciell anledning till det?
- Förutom att golvet klibbar och musiken är sisådär känner jag mig hemma där och träffar mycket trevligt folk. Plus att man får så många kindpussar man någonsin kan tänka sig. Och vem har inte tackat nej till en kindpuss?
Tackar du nej till vanliga pussar?
- Ja, det har hänt. Det bästa tekniken är krabban.
Hur gör man då?
- Man duckar och dansar raskt därifrån i sidled.
Är det effektivt?
- Jag har bara behövt putta bort en person, annars har alltid krabban funkat. En teknik jag verkligen rekommenderar.
Hur gör man om man ska ragga upp dig?
- Det behövs inte, jag kommer ragg på dig.
Vad är det fetaste som händer i Lund i vår?
- Det fetaste jag ska göra är att skriva tenta istället för att fira valborg. Ni kommer alltså inte se mig på valborg.
Jag anar ett uns av bitterhet hos Emma och väljer att inte fortsätta på det spåret.
Ska du på Way out West?
- Inte vad jag tänkt, vilka är det som spelar?
Refused, Bon Iver, Feist bl a. Ska du gå?
- Nja, lite tveksamt. Det skulle vara väldigt kul att se Bon Iver men line-upen som den är nu är jag inte supertaggad på. Coachella är dock något som jag verkligen skulle vilja gå på.
Vilka kommer dit då?
- Radiohead, Snoop Dog, Bon Iver kommer faktiskt dit också. Mike Snow, Florence + The Machine, Frank Ocean.
Det lät som en bra line-up. När köper du din flygbiljett då?
- Jag gör det om du betalar. Tyvärr blir jag nog hemma och knegar som resten av Sveriges fattiga studenter.
Samtidigt som vi avslutar vårt lilla samtal surfar Emma in på Siestas hemsida. Hon är nog lite sugen på gå på festival andå … Jag passar samtidigt på att tacka för mig och mitt år, 2011, som redaktör på SSK-bloggen. Det har varit en underbar resa och framförallt kul att så många läsare har hittat hit! Hoppas ni är här för att stanna.
*dig åsyftar här läsaren och inte författaren till inlägget. Inte illa va?
Jan
10
Nu ska jag inte säga om det är vanligt eller inte men 2011 har hur som helst bjudigt på underbar nygammal funk. ‘Charles Bradley‘ och ‘Sharon Jones & The Dap-Kings‘ har levererat två skivor som jag verkligen kan rekommendera er att sätta tänderna i.
Jag trodde att jag på något oklart, och väldigt intressant, vis hade förflyttats tillbaka till 70-talet när jag första gången slog på ‘No Time For Dreaming‘. En otroligt härlig känsla! Kan ni tänka er att Charles Bradley gör debut vid 62 års ålder (tror jag) och att han på fullaste allvar låter EXAKT som ja, 4-5 decennier sedan. Charles Bradley är ackompanjerad av Menahan Street Band. Kombinationen är som sagt ett sound som tar en tillbaka till funkens guldår. För övrigt, kolla på det omslaget! Blir man inte läskigt glad när man ser det!
Underbar låt: I Believe In Your Love
Sharon Jones är tvärt emot Charles Bradley inte direkt ny i gamet. Redan i slutet av 70-talet (!) var hon aktiv men då som bakgrundssångare. Det var först så sent som i slutet av 90-talet som Sharon Jones började släppa egna singlar. Jones backas upp på Soul Time! av The Dap-Kings och även här är det ett lyckat recept för att få rätta funkkänslan. Och vad kan gå fel med låtar som ”What if we all stopoped paying taxes?”. Det skall tilläggas att Soul Time! är en blandning av ny- och ominspelningar, MEN inget på skivan känns som utfyllnad. Det är njutning på hög nivå!
Lyssna på: When I Come Home
Dec
31
Här följer ett stycke dagboksanteckningar från andra kvarten av Popåret ’11. Eller pop och pop, vi får väl använda det i brist på bättre, det handlar ju egentligen om allt som inte är hiphop.
The Weeknd släcker alla ljus. Från ingenstans kom tre mixtapes under 2011, vart och ett beckmörkt och liksom ur synk med sig självt och världen. Sångaren Abel Tesfaye har rösten hos en ängel, ett hjärta som hör hemma i en David Cronenberg-film och en frustande hunger efter blod, sex och droger. Våldet ligger och pyr under ytan. The Weeknd vänder de självklara svettiga kärlekshymnerna från den traditionella R’n'B:n mot sig själva; istället för efterfester dränkta i champagne serveras vi eld och plågor bakom nerdragna persienner. Kolla in på http://the-weeknd.com/
Tunaskolan är fortfarande, så här åtta år senare, ett sorgligt underskattat och bortglömt album. Det finns inget som tyder på att Matias Alkbergs senaste, Anarkist, skulle gå ett annat öde till mötes. Och kanske är det en del i varför han är så svår att slita sig ifrån, rebellen Alkberg. Född, uppvuxen och verksam bland de falnande rökplymerna i Luleå tvingas han ständigt byta ut sina bandmedlemmar, men han vägrar kompromissa. Det hörs i hans musik. Anarkist är en sträv samling knogar i magen, ett gäng smutsiga sånger om ”skitlivet” och den helt vanliga, värdelösa vardagen.
Deportees har tydligen vuxit klart. Deras första helgjutna fullängdare Islands & Shores är i vissa stunder storartad popmusik, vacker och luftig och fint lämpad för hörlurarna och eftertanke. Många stora, viktiga ord har sagts om plattan – här finns mycket riktigt ambition som går längre än musiken – men jag nöjer mig med en liten applåd.
Jens Lekman är fortfarande Jens Lekman. EP:n An Argument With Myself är lika introspektiv och självmedveten något annat han har gjort och Waiting For Kirsten har en given plats bredvid Maple Leaves och The Oppsite Of Hallelujah på den översta hyllan.
1995 släpptes ett av tidernas finaste album, The Jayhawks magiska Tomorrow The Green Grass. Skivbolaget öste pengar över inspelningen – skivan skulle bli Minnesotagängets stora genombrott. Det blev inte riktigt så. Den kommersiella succén uteblev, frontmannen Mark Olson lämnade bandet och inget blev sig likt igen.
Förrän 2011. Olson kom tillbaka, bandet drog på turné (som gick via Way Out West) och i höstas kom så nya skivan. Mockingbird Time är verkligen ingen revolution, tvärtom, det är konservativ altcountry/pop som vi känner igen från Neil Young, The Band och, inte minst, 90-talets Jayhawks. Det ska vi vara tacksamma över. Ödmjuk, retrospektiv musik som den här finner sällan sin väg in på den internationella scenen.
Gillian Welch slår dock Jayhawks på fingrarna. Hennes The Harrow & The Harvest är djupare rotad i folkmusiken, i släpigt gitarrplock och referenser till New Orleans, denim och hjärtesorg.
- – -
Och så stora listan, årets bästa skivor:
1. Frank Ocean – nostalgia, Ultra
2. The Weeknd – House of Balloons
3. My Morning Jacket – Circuital
4. James Blake – James Blake
5. Fleet Foxes – Helplessness Blues
6. Sahara Hotnights – Sahara Hotnights
7. Gillian Welch – The Harrow & The Harvest
8. Drake – Take Care
9. The Jayhawks – Mockingbird Time
10. Wilco – The Whole Love
11. NRBQ – Keep This Love Going
12. Bon Iver – Bon Iver
13. Explosions In The Sky – Take Care, Take Care, Take Care
14. Seasick Steve – You can’t teach an old dog new tricks
15. Lykke Li – Wounded Rhymes
Vi säger så. Gott nytt år! Och glöm inte att boka dina biljetter till Tom Pettys spelning i Globen 14 juni!
/Jimmie
Dec
28
Den 30 Januari släpper Lana Del Rey sin debutplatta Born to Die och är den lika bra som de låtar som redan släppts så har musikvärlden något att se fram emot.
Här kommer två smakprov:
Video Games
Born to Die
Dec
27
God jul, eller kanske mer korrekt just nu, god fortsättning! Alla vi på redaktionen hoppas att ni har haft det underbart dessa dagar och att kommande dagar kommer vara lika bra! Förutom att önska er god jul vill vi också här tips om lite julgodis som man kan ägna sig åt att göra i mellandagarna.
Man har dagarna innan julafton förberett julmaten till förbannelse. Pyntet och 
klapparna har väl inte undgått någon heller. Men visst är det så att godiset är det viktigaste! Javisst! Vad ska man göra för julgodis då? Den mest klassiska julrelaterade konfektyren får man väl ändå säga är knäck. Även julkola, kyssar och mozartkulor hör också julen till. Det bästa med att göra godis är det enkla faktum att det går fort. På en dag hinner man göra alla de sorter man vill ha och så räcker det. Vill man bara göra lite extra tar det i vissa fall bara någon timma eller så. Ni kommer finna lite mer oortodoxa godisvarianter nedan också, men jag lovar att det är värt att göra dom!
Det skall också sägas att ledorden för julgodis (och kanske godis överlag) är grädde, socker och sirap. LCHF, släng dig i väggen! Här är maxar vi allt!
Hur gör man knäck? Det är nästan tråkigt enkelt.
2 dl strösocker
2 dl grädde
2 dl sirap
1 dl hackade sötmandlar
Koka upp (maxvärme) i ett tjockbottnad kastrull och koka i knappt 25 min på halva värmen. Tänk på att inte röra så mycket under själv kokningen, runt 2-4 gånger räcker, annars ska det koka för sig själv. Under tider är det läge att ni kokar sötmandlarna (om det har ”skinn”) och tar bort skinnet och finhackar dom. Tipset här är att verkligen finhacka mandlarna för att annars blir det svårt när man häller över smeten i knäckformarna.
Knäcken är färdig när ett lyckats kultest kan utföras. Kultest görs genom att man har ett glas med kallt vatten i och droppar några droppar med knäcksmet i glaset och försöker rulla en kula. Kan man göra en kula av smeten i glaset är smeten redo för nästa steg vilket är att hälla i de hackade mandlarna och sedan hälla upp det i knäckformarna som man också med fördel har förberett.
Ju längre man kokar smeten dessto hårdare blir knäcken. När knäcken har kokat färdigt kan man ta av kastrullen från plattan och börja hälla upp knäcken. När man har hällt upp ca hälften av smeten ställer man tillbaka kastrullen på den sakta svalnande plattan. Varför? Jo, för att smeten (som stelnar hela tiden och blir väääääääääldigt svårjobbad i slutet) ska vara någorlunda flytande när man tar det sista.
Diggar ni knäck men känner för lite förändring den här gången? Lösningen är sådan:
Chockladknäck
När knäcken har kokat klart, och före ni har hällt i sötmandeln, lägger ni i 8 st blockchocklad rutor, med fördel mörk chocklad. Ni får kanske koka smeten någon/några minuter till men det är väldigt lite. Resten är som vanligt. Svingott!
Larkritsknäck
Mot slutet av koket lägger ni i 9 st Turkisk peppar-praliner som ni har mortlat lite innan. I övrigt precis som vanligt. Ni kanske också ta ca 15 st halstabletter (Fishermens friends) med latritssmak.
Polkagrisknäck
Droppa i ca 20 droppar pepparmintsextrakt i slutet av koket. Annars precis som vanligt. GOTT!
Också mycket enkelt och påminner starkt om att göra knäck. Det jobbiga här är att man 
ska slå in alla kolor när man är färdig med dom.
3 dl socker
3 dl grädde
0,75 dl sirap
2 tsk smör
1 msk kakao
2 msk vaniljsocker
Blanda ihop alla ingredienser och låg koka i tjockbottnad kastrull på samma sätt, och lika länge, som med knäcken. Man kontrollerar att kolan är färdig med kultestet. När smeten har kokat färdigt häller ni upp det i en smord stekpanna, lämpligen runt 30 centimeter i diameter och låter stå och kallna innan ni skär upp det i lagom stora bitar.
Appelsinkola
Det här är en underbar variation av julkolan. Riv skalet av en apelsin och låt smeten koka upp med detta. Riv antingen med parmesanjärn eller cestjärn.
Galet? Kanske lite men ack så himla gott och passar bra till jul! Det finns tvåhundra olika recept på nätet om fudge och de skiljer sig beroende på om man vill ha mer eller mindre smulig fudge. Självklart finns det annat också som skiljer sig men det är mest smakerna. Vanilj- och citronfudgen är riktigt fräsh och god och också den snuskigt enkelt att göra.
2 dl strösocker
1 dl rörsocker
3 dl grädde
1 dl sirap
skal från 1 st citron
1 st vaniljstång
180 g vit chocklad
Blanda ihop alla ingredienserna utan chockladen och koka i ett tjockbottnad kastrull till 124 grader. Ni får kolla det med en ugnstermometer tex. Vaniljstången skall skäras på mitten och rensas från sitt innehåll, alltså ”kärnorna”. Citronskalet kan ni antingen riva med ett parmesanjärn eller med cestjärn. Ta upp vaniljstången när koket är färdigt och häll över innehållet i en form som är typ 20×40 cm. Klä formen med bakplåtspapper. Låt stå över natten och ääääääääääääääääääääääääääääääät sen…
350 g jordnötssmör
2 dl strösocker
1 dl sirap
8 dl corn flakes
smält chocklad
”Jordnötssmör… meckigt…” tänker ni. Tss, säger jag. Ni köper lättsaltade jordnötter. Tar 350 gram av detta och häller i en matberedare. Sen kör ni ett litet tag tills ni har, vad ni tycker, är lagom stora bitar. Då tar ni en sked och tar bort kanske 5 matskedar av den här hyfsat grovt hackade massan. Sen gör ni så att ni fortsätter köra jordnötterna i matberedaren. Och ni kör, och ni kör. I ca 5 minuter. Sen kommer det på ett helt magiskt sätt ha blivit jordnötssmör. Då häller ni i jordnötterna nu tog ut i början. Kör lite till så att allt blandar sig och så är jordnötssmöret färdigt.
Om ni har köpt jordnötssmör börjar receptet här.
Ta jordnötssmöret, sockret och sirapen och blanda detta i en kastrull. Den behöver inte vara tjockbottnad för ni ska ni inte koka något utan endast värma det så att ni kan blanda det till en enda monoton massa. Kom ihåg att det kommer vara bitar av jordnötter i så det kommer ju inte bli en jämn smet. När allt har börjat smälta ihop kan ni hälla i corn flaksen. Hur mycket ni har i kan ni egentligen freebasa men 8 dl är en riktmått i alla fall. Sen när ni har blandat ihop allt det där (tar kanske 5-10 min) är det bara att hälla över i en bakpappers beklädd form och ställa ut i 1 timme. Ja, ni får ju självklart smeta ut smeten så att den är jämt fördelad i formen.
När formen stått ute i en timme är det bara att ta in och hälla smält chocklad över. Tipet för att få en blank yta på chockladen är att värma chockladen i mikron ca 40 sekunder, ta ut och röra om och sen värma i 30 sekunders intervaller och röra om mellan. Sen låter ni det stå ute i 1 timme till och så BOOM, färdigt. Skär upp det i lagom stora bitar, rätt små bitar, för kakan är ordentligt satsig. Men när man tar ett bett är det oral orgasm man upplever!
Så, då var det bara för er att prova och bli riktigt jultjocka! Smask!
Ett underbart tips; gör godis i överdrivet stora byxor så kan ni omöjligt känna er tjocka… =)
Dec
10
Tycker Julstämningen har lyst något med sin frånvaro på den här bloggen (förutom det braiga inlägget angående julmarknader) och tänkte därför prata lite om en jultradition.
Min personliga favorittradition kring jul är nog själva nedräkningen till dopparedagen mer än själva dagen.
Jag har på sistone lärt mig att det finns fler sätt än den vanliga julkalendern på tv att räkna ner med vilket är kul. Julkalendern är ju för barn som de flesta har börjat förstå nuförtiden.
Den första sorten jag har hört om är; lyssna-på-ett-kort-föredrag-varje-dag-kalendern. Den går tydligen enkelt ut på att en person i taget i en grupp ska hålla ett kort föredrag för de övriga varje dag. Ämnet kan vara vilket som. Är tydligen väldigt populär under ”distansstudier” för att inte tappa gnistan. Jag tror vi alla förstår att kalendern är konstruerad för människor som enbart finner social stimulans i ett klassrum.
Den andra versionen av nedräkning är en form av den klassiska choklad-julkalender, fast med romchoklad och utan choklad.
Har inte fått någon närmre förklaring av upplägget men jag antar att det ska ge den där extra rödrosiga julfröjderliga känslan inför den 24de. Jag misstänker även att det finnas ett uns av prestige med i bilden.
Nu kanske ni tycker att det var dåliga julkalendertips ni fick och så må vara. Det är i alla fall kul med nytänkande tycker jag.
…I alla fall upptäckte jag en julkalender för alla er som gillar coola serietecknare, med bla Martin Kellerman och Liv Strömquist. På Svtplay!
http://svtplay.se/v/2614174/rim_och_reson/lucka_6__fuck_off
Dec
05
The Killers – HOT FUSS 04.06.07
Håkan Hellström- Känn ingen sorg för mig i Göteborg 00.10.16
Foo Fighters – The Colour and the Shape 97.05.20
Coldplay – Parachutes 00.07.10