Sydskånska

Någon gång vid den här tiden på året brukar det dyka upp en knippe artiklar i kvälls- och veckotidningar om de kemiska, fysiska och meterologiska mekanismerna bakom kärlek. Förklaringarna är sansade och logiska och väl underbyggda av citat från kloka vetenskapsmän. Hormoner plus solsken leder till förälskelse och de som lever lyckliga tillsammans är de som vågar nöja sig med det som finns kvar när naturen har gjort sitt. Det brukar vara trevlig läsning. Samtidigt, om någon skulle be mig göra något liknande skulle jag inte få för mig att fråga en forskare.

Jag skulle fråga Jens Lekman.

Under i stort sett hela 2000-talet har han skrivit låtar som rätar ut vecken i skrumpna hjärtan och som får trevande, darrande händer att hitta varandra. Som Rocky Dennis (en pseudonym lånad från huvudrollen i Mask) släppte han 2003 singeln Maple Leaves, där han samplar The Mamas & The Papas och försöker förstå kärleksdramat han precis spelat huvudrollen i.

It’s impossible, to make you understand
That if you don’t take my hand
I’ll lose my mind completely
Madness will finally defeat me

Melodin och bjällrorna kommer från en hyresrätt där man drömmer om Paris och Kalifornien men handlar på Hemköp, den knackiga engelskan har inte lämnat högstadiet. Maple Leaves är en fulländad poplåt; drömsk och intelligent och omedelbar på samma gång. Det sant anmärkningsvärda är inte att den känns precis lika rätt nu som då, utan att Jens Lekman under de här nio åren som gått bara fortsatt att producera fulländade poplåtar.

Som The Cold Swedish Winter, en intensiv ballad om kalla fingrar och varm chili. Som And I Remember Every Kiss, ett manifest för alla som menar någonting med en kyss. Eller som tramscharmiga A Sweet Summer’s Night On Hammer Hill.

Alla är de lapptäcken av samplingar av gamla soullåtar och något yngre indiepärlor, popkulturella referenser (Mark E Smith och Warren G, någon?) och kuriös vardagsromantik som alla tycks vara skrivna på spårvagnen hem till Kortedala. Det är en varm värld han beskriver, varm och mjuk och med hög puls, där det alltid finns tid att bli förälskad. Särskilt när man pajat en fest och går hem med vetskapen om att man är alldeles ensam i hela världen om att känna precis så här.

Och kärleken själv? Hormoner? Solsken? Nej, inte riktigt.

Love is still a mystery
It’s still the greatest novel in modern history
When I was young, I thought I’d understand
I thought I’d grow old and then I’d understand
But there was nothing to understand, so it slipped right out of my hand

Någon gång vid den här tiden på året brukar jag läsa de där artiklarna om kroppens kemi och soltimmar, för att sedan knyckla ihop dem och lägga i mina fickor. Jag sparar och sparar, ifall förälskelsen slår till och jag behöver något att kasta på alla som förminskar mysteriet till en formelsamling.

Om jag någon gång får slut på pappersbollar är det Jens Lekmans förtjänst.

- – -

Förutom sina två fullängdsalbum har Lekman släppt ett antal EP-skivor, som återfinns i delar på samlingen Oh, You’re So Silent Jens. Hans allra största stund – Jag Tyckte Hon Sa Lönnlöv, den svenska översättningen av Maple Leaves – får du dock leta på annat håll efter.

På den här spellistan finns tio fulländade Lekmanspår plus tio låtar som han samplat och lånat av, däribland Belle & Sebastian och John Mayer(!).

/Jimmie Larsson

- – -

Jens Lekman kommer och spelar skivor tillsammans med Kristian Spång på Heartland i morgon, lördag 28 april.