Visst var det en bra helg? Min var i alla fall alldeles ypperlig. Fredagen inleddes med middag i goda vänners lag, vin, snacks och Idol, för att sedan gå till födelsedagsfest på Sydskånska (tack o
ch grattis i för- och efterskott ni som hade den!) med en himlans massa trevligt folk. Förutom trevligt folk fanns där sangria, ljuvligt gott bröd och mysbelysning i hallen. Vid halv elva-tiden begav jag och den andra Malin oss mot AF-borgen, där ekonomerna hade novischfest och Munspel spelade. Vi satt i logerna bakom scenen, där det fanns gamla fina frisörsstolar och väggar tapetserade med gamla affischer från spex och andra föreställningar. Munspel gjorde sin grej på scen och vi dansade och sjöng Pelle polis polis polis please.. osv. Efter spelningen traskade vi tillbaks till Sydskånska och var, om jag inte missminner mig, en stund till på ettan, innan vi gick ner till Foxen.
Jag minglade, tappade bort folk, dansade, hittade folk, dansade lite till och hade en allmänt bra kväll. Jag hade blommiga strumpbyxor, klart jag hade en bra kväll. Jag menar, förutom det faktum att jag var pÃ¥ en bra klubb med en massa bra människor. It just can’t fail. När ljuset tändes och musiken tystnade fortsatte vi festen pÃ¥ ettan. Och fortsatte. Och fortsatte. En del av mig föredrar efterfesterna framför de faktiska klubbarna, för pÃ¥ efterfesterna kan man ju fÃ¥ bestämma musiken själv, det fÃ¥r jag aldrig göra pÃ¥ klubbarna. Anywho. Vi dansade och halkade runt pÃ¥ det av nedspilld dryck hala golvet tills vi bara var nÃ¥gra fÃ¥ kvar. Jag försöker komma pÃ¥ vad vi lyssnade pÃ¥, men det vill sig inte riktigt. Jag vet att det var bra. Moneybrother? Vi dansade pÃ¥ balkongen, pÃ¥ bordet och i sofforna och det var kanske mer tur än begÃ¥vning som gjorde att ingen flög ut genom ett av fönstren av bara farten. Jag tror jag somnade vid fem-tiden. Det var en bra kväll-natt-morgon.
Dagen efter var självklart mindre bra, som vanligt. Mina planer att gå på Blackout ströks ganska snabbt och det blev en hemmakväll med chips&dip (har ni smakat de nya sourcream&bearnaise-chipsen? goda!) istället. Inte helt fel det heller. Det regnade i princip hela dagen och jag vågade mig bara ut för att köpa thaimat och chips.
I söndags var det kanelbullens dag och jag åkte med NATU till Wanås skulpturpark. Vi var arton pers, fyra från SSK och resten från medicinska föreningen. Vi åkte från Sydskånska runt tio med sikte på Vanås, som ligger några mil norr om Kristianstad. Natu-förmans-Johan hade dumt nog utsett mig till kartläsare och det gick ju sådär. Det var ingen särskilt bra karta helt enkelt, och ingen av oss lyckades särskilt väl med att tyda den. Vi körde lite fel, sen lite fel en gång till och en gång till. Men tack vare någons kunniga mamma per telefon hittade vi till slut dit.
Vi fick en guidad tur genom parken av Marika Wachtmeister, som är direktör för stiftelsen WanÃ¥s utställningar, och hon berättade om en massa olika konstverk. Ã…rets utställning heter Footprints och ”berör människans relation till naturen”, som det stÃ¥r pÃ¥ hemsidan. Där fanns allt ifrÃ¥n ett hus som sjunker ner i en sjö till enorma bubblor fastspända i träden. Rundturen tog kanske en timme (i stormvindar och regnskurar blandat med solsken..) och efter det tog vi lunchpaus innan vi vandrade runt pÃ¥ egen hand. Det är lite svÃ¥rt att beskriva konst för om man inte sett det kan man ju knappast föreställa sig det men det fanns i alla fall en stor lada med fem vÃ¥ningar, och pÃ¥ varje vÃ¥ning var det olika saker, men uppebarligen av samma konstnär. PÃ¥ en vÃ¥ning var det bara ett vackert golv och en cirkel av det som roterade (till Johans stora förtjusning), pÃ¥ en annan var det tjugo stora träbord och inget annat, och genom alla vÃ¥ningar vandrade en musikspelare med barnvisor, upp och ner. All good and well. Tills vi kom högst upp, där det var nedsläckt med bara det rosatonade fönstret som ljuskälla. I taket hängde gamla kläder, sÃ¥ man bara sÃ¥g nederdelarna av dem, och hela tiden hör man barnvisorna i bakgrunden. Det var sÃ¥ himla läskigt! Johan började prata om smÃ¥ smala flickor med lÃ¥ngt svart hÃ¥r och dÃ¥ var jag tvungen att gÃ¥ ut frÃ¥n rummet och titta pÃ¥ de vackra höstlöven utanför istället. Hu!
När vi kollat runt på allt vi ville se var det dags för de efterlängtade kanelbullarna, dagen till ära. Kaffet var tydligen lite kallt (eftersom det läckte ut över min jacka som låg i bagageutrymmet..) men jag dricker inte sånt trams så det kvittade ju mig. Bullarna var väldans goda och många. Jag åt tre. Jag åt ju faktiskt inte en enda förra kanelbullens dag, så det var jag värd, speciellt efter att ha vandrat runt i blöta skor och nästan blåst bort. Vi återvände till Lund vid fem, mätta på både kultur och kanelbullar. Det var en bra helg! Förhoppningsvis får vi låna lite bilder av nån av de som hade kameror med sig, så det kommer upp på hemsidan snart.
Malin- klädd i kulturkoftan