Det slår mig nu, när jag sitter på Café Athen och lever på ena sidan av myntet som är mitt dubbelliv, att vi behöver med Leonard Cohen på Sydskånska. Mycket, mycket mer. Övertalningskampanjen riktad mot vår tea mistress, Frida med farten, går…sådär. Kanske kan vår terookie Saga vara mer mottaglig till idén om mannen med …

Fortsätt läsa »

#83. Bröllopssång – Eldkvarn För att Springsteens ande vilar över rader som Jag hör kyrkklockor i fjärran // Men jag är inte hemma än // Det måste vara nära // Jag ser skymningen En kortfattad orgie i sådan där motorvägsromantik och tillbakablickar som det fanns för lite av det här decenniet.

Ibland slår man krokben för sig själv. Som när man har sju olika spellistor med 00-talets bästa låtar och alla är i olika faser av utveckling och, framför allt, faktakoll. Neutral Milk Hotel är sååå ’98, precis som deras In the aeroplane over the sea. Så utan vidare omsvep, här följer nummer 87 på listan …

Fortsätt läsa »

#84. The Decemberists – We both go down together För att ingen sjöng om den där sneda, vilseledande känslan av att gå under tillsammans med någon – och njuta av varje sekund – som Colin Meloy.

#85. Dirty love – Division of Laura Lee För att det distade i högtalarna även på 00-talet. Man får ju lätt för sig att 00-talet producerades av Timbaland och NERD, men här fanns ju också riv och slit och garagerock. Allsångsrefränger och spruckna förstärkare förblir en bra kombination.

86. Hate it or love it – The Game featuring 50 Cent För att även grabbarna i G-Unit varit osnutna slynglar. Och kanske framför allt för att de har vett nog att skriva en text om att de har varit osnutna slynglar och sänka ner den i 00-talets finaste – jo, finaste, i ordets fulla …

Fortsätt läsa »

Söndag kväll. Slovenien-Tjeckien i handbolls-EM på sportfyran. Egentligen ska folket på expen läsa igenom allt som publiceras, men den här kommunikén sker utan något som helst godkännande. Jag var tvungen att höra av mig på något sätt, och från expen hörs inte ett knyst. Om ni inte hör från mig i morgon vet ni att …

Fortsätt läsa »

#87. In the aeroplane over the sea – Neutral Milk Hotel För att Conor Oberst inte har patent på akustiska gitarrer som sjunger kanon (kaaanon, inte kanooon) med sprucken stämma. Det svindlar, pirrar och susar i hjärtat på väg ner i havet, där svunna tider leker med lysande utsikter.

Karl Hjert, frontman i Klassens Clowns, står och snicksnackar på inskrivningen med yours truly, iklädd ett Afternoon Tisdag-förkläde. Sydskåningen Max Wahlfors, frontman i Maskulina Finlandssvenska Män och väl medveten om sin image som råbarkad skogshuggarson, får syn på honom och börjar fnissa. – Vad är det? frågar Hjert försynt. – Du ser ut som en …

Fortsätt läsa »

#88. Heart in a cage – The Strokes För att det var när The Strokes övergav sin klaustrofobiska formel (Tom Petty-gitarrer + livströtta slynglar i läderjackor = popmusik för alla som skulle vilja läsa NME oftare) som de nådde allra högst, i alla fall på tredje plattan. Rockkomplexet förvanskar det glättiga, på ett utsökt sätt.