#89. Gimme more – Britney Spears För att det här är Britneys mästerverk, som otroligt nog såg dagens ljus när stjärnan föll och människan där bakom bröts ner. Trots det, trots att fasaden rasade samman i ett moln av damm och en vilsen, tragikomiskt söndertrasad Spears kravlade runt i ruinerna av sin egen produkt, så …

Fortsätt läsa »

På Dirty Frank uppträder naturlagarna lite annorlunda än vanligt. De hänger av sig jackorna, snör skosnörena ett extra varv runt kängorna och headbangar sig fram till baren. De dansar på högtalarna, häller öl i byxorna, hånglar med sina armbågar. Det är fullt ös, medvetslös, och nej, lördagen var inget undantag. Att stå i stora baren …

Fortsätt läsa »

#90. I’m a man – Black Strobe För att den coolaste låten som någonsin repats ner i vax – Bo Diddleys fräcka stöld av Muddy Waters bluesslinga på I’m a man (och som Muddy sedan stal tillbaka, i Mannish Boy) – givetvis har en plats här. Black Strobe pumpar upp den med ryssfemmor och en …

Fortsätt läsa »

#91. På Nordpolen – Nordpolen För att även högtravande, überpretentiös lyrik kan vara en byggsten i träffande och episkt generationsskildrande. Betydelsen är en resa till Mars // Övertygelsen är en resa till Mars // På Nordpolen

#92. In da club – 50 Cent För att den drabbar. Jo, det gör den, låtsas inte som annat. In da club är en formidabel attack, en näve dollarsedlar att vifta i ansiktet på de som tittar snett på kommersiell musik, MTV och allt som glittrar. Och ja, Fiddy hade ju the rap game in …

Fortsätt läsa »

Jaha. Så är man lite bakis idag. För mycket sköna typer ville dricka öl för att jag skulle kunna gå hem tidigt. Mad Mats, Tjuren från Täby, Erik Weeman, Årets Julklapp, Husets Herre…alla karaktärer jag älskar att älska, plus några till (oroa er inte, ett personregister är på gång, där alla möjliga smeknamn kommer översättas). …

Fortsätt läsa »

#93. On the radio – Regina Spektor För att till och med min chefs lilla treårige son gick runt och nynnade på ”on the radio, oh-oh!” Den smittade som ebola och blev ännu ett bevis för att den bästa ”independentmusiken” (med stora, tvetydiga citationstecken) älskas av de många, och inte av de få. PS. Ett …

Fortsätt läsa »

Det enda jag hör, så här en torsdag mellan då och sedan, är Sydskånskas idrottsförman, Christian Bergenstråhle. Hans eviga mantra, nationens inofficiella slagord, ringer som en angenäm tinnituston.Vad gör vi? Nu kör vi! För nu puttrar våren igång så sakteliga. Eller ja, ikväll smiter jag från PR-mötet för att dricka öl på Bar Babylon, och …

Fortsätt läsa »

#94. Cobrastyle – Robyn För att ingen, särskilt inte Teddybears STHLM, got shit on Robyn. Om den här listan fick registrera partnerskap med någon, så skulle det vara Robyn; flickan som blev tjejen som blev som blev allt det där Madonna tydligen var en gång i tiden. Bara sexigare, coolare och mer uppkäftig.

#95. Drive slow – Kanye West featuring GLC & Paul Wall För att Kanye goes bombom-bombom-bom sex sekunder in. Det är precis – exakt! – så här det känns att sätta sig i en bil tillsammans med melankolin och köra ut i en Taxi Driver-blöt natt, där gatlyktorna reflekteras i våt asfalt.