Om ni är som jag älskar ni att slå upp portarna till er bröstkorg och visa vilken musik som spelas därinne, bland lungor och hjärtkamrar och syresatt blod.
Det finns ingenting bättre än att rota längst ner i hjärtats skivback, plocka fram en återutgiven gammal countryhjälte (som den här) och lyckas locka till åtminstone ett par höjda ögonbryn. Det är ett beroende. När en kille kom fram till mig på Bar Retroar i våras och sade ”Tony Joe White?” blev jag så uppspelt att jag lovade bränna både en och två skivor till honom, och bjuda med honom på alla förfester jag i den stunden planerade att ha. Trots att låten han reagerade på inte alls var Tony Joe Whites. (Tony Joe White? Tony Joe White.)
Hur som, samma grej händer förhoppningsvis ikväll. Jag och Don Corazón har fått äran att lira skivor på puben, där ni såklart sitter och bygger Lego. Corazón vill låta klossarna färga av sig och planerar att smyga sig in på 80-talets sterilare områden, medan jag, precis som vanligt, tar med mig träskfunk, ZZ Top och Siw Malmqvist.
Med det vill jag ha sagt att 1) det kommer bli en bra kväll på Retroar och 2) det är inte supersvårt att tjata sig till en plats i DJ-båset på pubarna. Jag uppmanar er som är som mig, som älskar att visa upp sig själva (nej, inte på det sättet) att tjata lite ni också.
Vi syns ikväll. Jimmie out.
PS. På omvägar hör jag att det är rätt många som hänger med i bloggens krumsprång, och faktiskt läser det som skrivs. Marvelous! Ni ska såklart också börja bidra, kanske med ett inlägg om [nästan vad som helst], men framför allt: hör av er. Skriv en rad i kommentarspåret. Droppa en åsikt, en spellista, en länk, vad som helst. Det hjälper oss att hålla koll på var vi är på väg i dessa krumsprång, att bloggen och Sydskånska går hand i hand och inte åt skilda håll.