Jag brukar få frågan vad det är som saknas i restaurangväg när jag besöker en ny stad. Svaret är nästan alltid detsamma.
De flesta städer, stora som små, har ett näst intill perverterat utbud pizzerior och östasiatiska serveringar, ett par hyfsade fisk- och skaldjursspecialister, kanske något grekiskt eller italienskt ställe och, om man har tur, en högklassig sushirestaurang.
Indiska restauranger däremot, lyser nästan alltid med sin frånvaro. Märkligt, då de flesta sådana matställen är lika populära som prisvärda och dessutom tämligen välskötta. Det finns visserligen oftast en del att anmärka på när det gäller atmosfär och inredning, men det vägs utan tvekan upp av de vanligtvis lysande luncherna och effektiv service.
Hur som helst, jag fick frågan av Redaktörn’ häromdagen om jag kunde skriva något om vad jag tyckte saknades i matväg på nationen. Svaret är, som ni kanske kan ana, indiska inslag.
Tänk er att en klibbig sommarkväll kunna servera en iskall Miller tillsammans med en tallrik Lamm Vindaloo – mört lammkött tillsammans med potatis, paprika och röd chili i en fräsande gryta…spartanskt men lyxigt.
Den dagen köket på Sydskånska bakar sitt första naan, då har ni en chans att knuffa ner Lunds från platsen som stadens största nation.
—
I övrigt anser jag att det finns plats för en mindre toastrevolution. Ost och skinka i all ära, men det finns oändligt fler möjligheter! En egen favorit, som jag upptäckte på en liten krog strax utanför Rabat, är fetaost och ett par klickar tomatsås, toppat med färsk dragon. Räck upp en hand alla ni som inte skulle beställa marockansk toast om det fanns på menyn.
—
Med det här sagt, det finns inte många andra platser i Lund som håller en sådan konsekvent hög nivå när det gäller mat som SSK. Tyvärr missade jag Restaurang Gåsen, som av rapporterna ska ha varit en riktig höjdare, men jag ser fram emot att sätta tänderna i köksmästare Schultz’s mat framöver.
Eder tillgivne matkrönikör,
Sju