Om ni skulle ha missad bästa debattinlägget på länge så kommer det här!
Nov
06
Nov
06
Popstad Lund
Året var 1996 och Lund utnämndes till året popstad av Sveriges Radio P3. Mycket har hänt sedan dess och det som kännetecknade popstaden Lund är för längesen utraderat. Många menar att Lunds gyllene musikera startade 1971 och slutade samma år som utmärkelsen ”Årets popstad”.
Anders Mildner flyttade tillbaka till Lund efter 15 års frånvaro och fann en helt ny stad mot den han lämnade. Han hittade inga spår av den musikaliska era han växte upp med. Anders hittade inte heller några mängder dokumentation från den här tiden och drog sålunda igång projektet Popstad Lund för att visa att en gång i tiden var det annorlunda. Projektet går bland annat ut på att samla in bilder, historier och annan information om tidsepoken 1971-1966. Tidsperioden utgör även ramarna för utställningen Popstad Lund på Kulturen. Utställningen pågår från och med den 30 oktober och i ett helt år(!).
Popstad Lund är ett pågående projekt utan direkt slut och förutom den pågående utställningen kommer det även ges ut en bok under hösten 2011. Popstad undersöker även möjligheten att göra en film, arrangera konserter mm. Vill du själv vara med och engagera dig i detta är det ingen som hindrar dig. Gå in på Popstad Lunds hemsida och kika vidare!
Ni kan även gå in på deras Facebook-sida och surfa vidare.
Nov
03
Lou Reed & Metallica – Lulu
Lulu är utan snack ett av de största skivsläppen 2011; Lou Reed och Metallica i gemensam konstellation. Efter att ha följt olika forum ett bra tag inför skivsläppet kan man dra en slutsats, som också är den viktigaste att komma ihåg som fan; det här är inte en Metallica-skivan utan en Lou Reed & Metallica-skiva.
Lulu har sina rötter i pjäsen med samma namn skriven av Frank Wedekind tidigt 1900-tal. Spåren på skivan har Lou Reed skrivit för en modernare uppsättning av pjäsen. Lulu är en pjäs sammansatt av två av Frank Wedekinds verk,Erdgeist (Earth Spirit, 1895) och Die Büchse der Pandora (Pandora’s Box, 1904) och handlar om en ung dansare som hastigt tar sig upp i den tyska societen genom ofta sexuella relationer med rika män men som till slut slutar i fattigdom och prostitution. Det här utgör den litterära delen av skivan.
Den musikaliska delen är som man skulle kunna säga ”helt crazy”. Det är Lou Reed som drar i trådarna och det känns som hans verk främst. Något som märk väl och där James, Kirk, Lars och Rob blott agerar marionetter. För alla Metallica-fans är detta en onormal känsla med tanke på att den storslagna, svulstiga, kraftfulla gruppen alltid står längst fram. För själva bandet har detta inte varit ett problem. Alla fyra medlemmar omfamnar skivan med öppna armar och har i det närmaste varit lyriska inför skivsläppet.
Jag tycker nästan ni ska ta och kolla in den här recensionen av Linnea Olsson vilket kan va den sämsta recensionen jag någonsin läst och då kom jag inte ens åt Aftonbladets … Metros ”musikkännare”, Christoffer Röstlund Jonsson, hade i alla fall huvud nog att skriva en värdelös recension med något slags inslag av humor. Tack för det Christoffer!
Den här skivan är en sån som växer på en och blir bättre och bättre med tiden. Typ som ett årgångsvin. Det är en minst sagt intressant samspel mellan dessa två artister och resultatet är något man kan kalla nyskapande, gränslöst och fullkomligt ohämmat! Det är häftigt och bra på samma gång. ”2010-talets viktigaste skiva” som jag läste någonstans på nätet. Vi inväntar framtiden. Jag tycker dock att Johanna Paulsson från DN sammanfatta det bra:
”Om man har svårt för gränsöverskridande konst gör man klokt i att hålla öronen borta. Annars kan man gott ge den här skivan en chans.”
Så sant det är sagt Johanna. Skivan växer på en, ge det en chans när ni känner er modiga!
Nov
01
Fulkultur kan också vara kul
Jag vet inte vad som hände men plötsligt stod jag där i min värsta mardröm. Med Martin Stenmarck framför mig, tusentals medelålers tanter runt omkring mig och ingenstans att ta vägen. Mardrömen var uppfylld, jag var på Ladies Night.
Jag vet inte när, inte varför och absolut inte hur jag hade blivit övertalad att följa med på Ladies Night. Ändå stod jag där mitt i globen den 19 oktober. Att behöva se Martin Stenmarck och klappa takten är för mig något av det värsta jag skulle kunna tänka mig och att behöva göra det ihop med, vad jag skulle vilja påstå vara, galna tanter var ju bara en fet bonus. Men någon gång, någonstans under kvällen så hände något; jag började gilla föreställningen. Det var hemskt för jag märkte det inte ens komma. Jag kände redan att jag ifrån början mjukades upp av skämten där killarna (Stenmarck, Brolle och Järvheden) bjöd på sig själva och ville påstå att det är tjejer som bara vill ligga medan de måste säga nej för att inte känna sig utnyttjade. Sedan kom Järvheden in med en sång om Pappas Pungkula, som berättade om första gången hans tjej träffade hans familj. Som titeln kanske avslöjar så låg jag vid detta tillfället ner av skratt och jag kände redan här att FAN den här kvällen verkar bli bra. Då kom dock dippen och jag kände att; jaa jag kan komma ur detta och kunna säga att nja Ladies Night det var ju inte så bra…Men då DÅ skedde något som nu flera veckor senare får mig att erkänna att; Ja Ladies Night är bra.
Det skedde något som helt enkelt fick mig att tycka att Fulkultur kan också vara kul!
Anledningen till att jag hade en superkväll och till att jag stod längst fram och skrek som en kärlekskrank tonåring var att Martin Stenmark sjöng Can’t take my eyes off you. För er som inte är uppvuxen med 10 orsaker att hata dig och Heath Ledger kärlekssång förstår jag att detta är jättekonstigt mer för er andra som tillhör generationen med 10 orsaker att hata dig vill jag bara påminna; Fulkultur är kul!
Okt
25
Mariachi El Bronx – Mariachi El Bronx (II)
Jag vill verkligen så ett slag för den här gruppen! Kanske mer för gruppen än för själva musiken … Nej förresten, musiken är också den helt underbar att lyssna på. Man blir uppriktigt glad av den! En typiskt bra egenskap hos musik.
Ni undrar säkert vad i hela fridens namn det är som är så himla speciellt med just den här gruppen och musiken. Ni som har lyssnat på hardcore punk kanske tom är lätt förvirrade nu pga av namnet. Ni andra blev just ännu mer förbryllade, varför skulle man bli förvirrad av att ha lyssnat på punk? Nu ska vi reda ut detta så ni förstå ALLT!
Maraichi El Bronx är en grupp vars medlemmar också ingår i gruppen The Bronx (tänk ”AHA”). The Bronx bildades 2002 och var och är ett typiskt hardcore band. L.A. baserade som dom är, och med en jäkla talang var det inte svårt att få en publik. Tiden gick och det kom både en, två och tre skivor. Men någonstans mellan andra och tredje skivan gjorde de en avstickare. Inte vilken avstickare som helst, utan en rakt ned i latinomusikträsket. The Bronx började av okänd anledning att spela musik från genren mariachi.
Mariachi är en genre som uppkom i Mexiko och förutom att den kännetecknas av personer i kostymer som spelar och då lämpligvis på bröllop (marrige … mariachi, tänk språklig översättning) också känns igen på den typiska väst-mexikanska influensen.
Jag läste någonstans, kan ha varit ett forum, kan ha varit youtube, att The Bronx fortsatte spela mariachi-musik just för att det gjorde dom så glada. Och här står vi nu med en skiva som är euh såu goud! Hur dom började? Dom blev tillfrågade att göra en akustisk spelning och det spårade ur lite och vi fick Mariachi El Bronx. Voila!
Det är väl inte hela historien om Bronx-konstellationen och förhoppningsvis inte det sista.
Okt
22
Att förhålla sig till Lundahösten.
Nu pratar jag om oss i mellanlivet, vi som inte längre har en säkrad plats i familjens goda värme utan har valt att plugga och investera i framtiden. Vi som hänger löst med andra ord.
På hösten i Lund gäller det enligt mig att man måste skruva upp överlevnadsinstinkten och försöka hålla sig över ytan. Med det menar jag att man ska hålla sig ifrån att sova över på alfa och försumma alla sina vänner. Man får hålla sig ifrån sådant och kämpa annars blir man lätt uppgiven och framtidspessimistisk.
Visste ni att regeringen just nu jobbar ihop en ny grundlag som nu mera ska garantera alla (svenska medborgare) människor en ”all-inklusive” vecka i Thailand. Paraplydrinkar, glada utlänningar och Maria Montazami ska säkra Sveriges framtida tillväxt.
- Det är ingen som orkar med skiten längre, är Anders Borgs senaste uttalande.
(Källa: Flashback)
Tills den nya lagen träder i kraft får man kämpa och just det, känna sig pretentiös och oförstådd. Det hjälper.
Brian Fallon (The horrible crowes), En Thailandlängtare.
Okt
22
Timbuktu & Damn! på konserthuset
Timbuktu går på en konserthusturné med Damn! under hösten.
Live på Malmö Konserthus 26 november.
http://www.mso.se/sv/Konserter/Konsertkalendern/Period-20112012/November-11/TIMBUKTU–DAMN/
Okt
21
The Chili Peppers i Globen
Red Hot Chili Peppers; en gång i tiden världens bästa live-akt. En gång i tiden.
The Chili Peppers besökte Stockholm och Globen för två spelningar, SSK-bloggen fick nöjet (?) att gå på den senare av de två. Dom borde komma till Sverige när man kan vara utomhus. Globen är inte en bra konsertarena. Jag bjuder er setlists … 
11/10 |
12/10 |
|
Monarchy of Roses
Can’t Stop
Charlie
Otherside
Look Around
Breaking The Girl
The Adventures of Rain Dance Maggie
Right On Time
Throw Away Your Television
Under the Bridge
Did I Let You Know
Pea
Factory of Faith
Higher Ground (Stevie Wonder cover)
Californication
By the Way
Chad & Mauro Jam
Freaky Styley
Dani California
Soul to Squeeze
Give It Away
Final Jam
|
Monarchy of Roses
Universally Speaking
Tell Me Baby
Scar Tissue
Look Around
Otherside
Goodbye Hooray
She’s Only 18
Me & My Friends
The Adventures of Rain Dance Maggie
Can’t Stop
Ethiopia
Higher Ground (Stevie Wonder cover)
Under the Bridge
By the Way
Chad & Mauro Jam
Sir Psycho Sexy
They’re Red Hot (Robert Johnson cover)
Everybody Knows This Is Nowhere (Neil Young cover)
Give It Away
|
Ser ni vad jag ser? Vi var på fel spelning …
Det känns oortodoxt ur ett akademiskt perspektiv att börja med slutsatsen men jag gör det ändå; konserten var inte så bra. Det var lite energi, låg intensitet, stundtals värdelös sång och framförallt inte alls lika stökigt som det brukar vara. Knappt alls faktiskt. Det kändes som att Mr. Kiedis och co. har sett sina bästa dagar på scen. Hoppas jag har fel.
MEN: Tony Kiedis är alltid ett spektakel att titta på och man vet aldrig vad man får. Den här gången kom han i en rätt häftig pop-tappning. Hans nevroexentriska dansande är något man alltid njuter till. Likaså Fleas humoristiska inställning vilket alltid slutar i något oklart spex. Chad är aldrig ett spektakel. Han har blå overall och blå keps på sig, utom gången dom var röda.
Den musikaliska delen av spelningen var väldigt varierande med överlag medioker sång ett ljud som betedde som en galen flipperkula i ett världsrekodsförsök (iofs Globens fel).
Många nya låtar = bra. Covers = eh? VARFÖR SPELAS ALDRIG FUNKY MONKS?Det känns onekligen som RHCP är på väg in i en ny era. Förhoppningsvis mognar konstellationen med nye Josh Klinghoffer så vi i framtiden får underbara shower! För att runda av kan man väl säga att Kiedis borde rappa och att Can’t Stop förmodligen är världens bästa funklåt, speciellt live!
Okt
18
Mayer Hawthorne – How Do You Do
2010-talets vitaste soulkung Mayer Hawthorne har nyligen återvänt med sitt nya album How Do You Do.
Sjukt rekommenderat.
Bra sköna också. Hans senaste musikvideor, länkade nedan.
Okt
16
SSK-bloggen presenterar: Nya skribenter!
Just det! Vad har hänt? Redaktionen på bloggen har vuxit (som ni kanske har märkt). Fyra personer starkare är vi med Emma, Axel, Johannes och Brunettbella. Vi har ju redan sett ett inlägg av MsE, aka Emma, och mer skall det bli.
Som jag har förstått det kan vi förvänta oss stordåd både på måndagar och torsdagar, och många andra dagar för den delen med, från dessa personer. Vad kommer fokus ligga på från då? Det kommer du snart kunna läsa om under Skribenter då det inom kort kommer ett ord eller två om varje person.
Håll koll på fliken Skribenterna där ni med egna ögon kan göra er en uppfattning om alla oss i redaktionen.
Om du själv är intresserad av att skriva för oss på SSK-bloggen, regelbundet eller bara med en debattartikel eller så, hör gärna av dig till redaktor@sydskanska.se så löser sig det.
Visste ni förresten att bloggen har varit på Red Hot Chili Peppers-konsert och att det snart kommer en recension? Sjukt fett!